13. toukokuuta 2013

Jörn Donners "Far och Son"



Mitt val att blogga om en bok som kommit ut före 2000-talet föll på Jörn Donners ”Far och Son”, som kom ut 1984 och är den sjätte romanen i serien om familjen Anders. Den är fristående, förutsätter inte att man har läst de andra böckerna före och kan läsas helt skilt.  Serien om familjen Anders avslutades 2001 med den elfte romanen ”Hjärtat är en svekfull vän”.  

Mitt  intresse för boken  Far och Son”väcktes av den orsaken att Jörn Donner tilldelades Finlandiapriset för den, den fick mycket uppmärksamhet i Finland och var en vändpunkt i Donners författarkarriär, åtminstone vad gäller erkännande av Donner som författare nationellt och internationellt. Men ”Far och Son” är en återspegling av den Donner vi känner efter priset och vi kände före priset; den eviga rebellen. Han sade i själv i samband med prisutdelningen: ”Jag har alltid simmat motströms och det kommer jag att fortsätta med.”

”Far och Son” handlar om Jakob Anders resa genom livet under ett års tid i 50-talets Helsingfors. Hela romanen är ett sökande efter Jakobs identitet som både far och son, överlag som sig själv och jakten för honom till angelägna möten med platser och människor i Europa och slutligen till ett ställningstagande.  Boken är skriven av en berättare som kan antas vara författaren själv, och handlingen återspeglar delvis författarens egna erfarenheter och reflektioner som barn und ung, uppvuxen i en svenskspråkig borgerlig familj i Helsingfors. Jakobs och berättarens liv vävs in i varandra på ett spännande sätt, gränsen mellan fiktion och verklighet  är hårfin och det kan vara svårt att urskilja vad som berör vem, men det var säkert också Donners tanke med historien. 

Romanen rör sig på många plan och förflyttar sig smidigt mellan dessa. Delvis är den historia om passion, kärlek och det komplicerade förhållandet mellan Jakob och Sigrid. Äktenskapet är inte lyckligt och bottnar i att Sigrid blev gravid och de därför måste gifta sig. Jakob känner sig trängd i äktenskapet, mest eftersom omgivningen och samhället kräver av honom ett visst förhållningssätt.  Samtidigt är den författarens ställningstagande till historien efter andra världskriget och handlingen blandas med tolkningar av historiska händelser ur flera olika perspektiv. Den belyser Finlands närhistoria ur ett kritiskt perspektiv, tar avstånd från samhällsklasser och klasstänkande, strävar till jämnlikhet och demokrati.  Via Jakob får han sin röst hörd.  Jakob tar avstånd från det borgerliga tänkandet, kritiserar högern och kapitalismen, vilket inte ses med blida ögon av omgivningen, allra minst av hans svärföräldrar. Slutligen är det fråga om Jakobs sökande efter sin far som dog under märkliga omständigheter i Wien.  Han har först nu insett att han vill veta mera om sin  far, nu då han själv blivit far till Gunnar, kanske kan det  hjälpa honom att förstå vad faderskap innebär. Alla dessa aspekter är orsaken till Jakobs resa via Berlin till Wien. Resan ger honom nya bekantskaper, nya insikter och mysteriet med faderns försvinnande får en given plats i berättelsen.

Romanen var intressant och spännande, ganska tungläst på vissa ställen, man måste stanna upp och fundera över författarens tankar. Den är skriven i revoltanda med påfallande känsla för kulturtradition och har drag av postmodernism.  Jag läste en av Donners böcker för 20 år sedan, ”Gabriels dag”, den femte boken i serien om Anders. Jag kan inte minnas att jag uppfattade den så upprorisk, eller kanske jag bara inte förstod riktigt allt i Donners budskap. J Romanen översattes till finska 1986 och heter ”Isä ja Poika”.

Kansi: Jörn Donner: Isä ja poika : komedia

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti